Ibland är det inte världen omkring oss som tar vår energi –
utan våra egna tankar om oss själva.
De där återkommande rösterna som viskar:
”Jag är inte tillräcklig.”
”De andra tycker nog…”
”Jag orkar inte mer.”
Tankarna känns verkliga, nästan som sanningar.
Och vårt sinne, så klokt men ibland så förvirrat,
börjar genast leta bevis som stödjer dem.
Små blickar, ord, situationer – allt blir till bekräftelse på det vi redan tror.
Men tänk om det inte är sant?
Tänk om tankarna bara försöker visa oss något?
Ett sätt för själen att säga:
”Här, just här, finns det något att möta.”
När vi blir triggade, när känslor blossar upp eller något inom oss krymper,
är det inte för att livet vill straffa oss.
Det är en inbjudan.
En chans att stanna upp och lyssna.
Triggers är inte fiender – de är väktare vid dörren till vår egen läkning.
De visar oss var det fortfarande gör ont,
var vi håller fast.
Nästa gång du blir triggad,
innan du reagerar eller stänger av –
ta ett andetag.
Luta dig inåt.
Lyssna.
Vad vill den här känslan visa dig?
Vilken sanning gömmer sig bakom reaktionen?
Kanske handlar det inte om den andra personen alls,
utan om något inom dig som längtar efter att bli mött, förstått och hållet.
Att möta sig själv på det sättet kräver mod.
Men det är också vägen hem.
Hem till en plats där tankarna blir mjukare,
och där du kan vila i vissheten om att du är mer än tillräcklig – precis som du är.
Kom ihåg – du kan alltid stanna upp, andas och välja på nytt.
Med kärlek, Sara